Tujiko Noriko

”Att göra musik var som att köra och leta efter ett ställe där det inte finns någon. Jag skulle anlända, wow cool, skynda ur bilen. Sedan glad, dansande, sjungande, ha ett miniparty för mig själv på en stor grön äng. Där en sjö, solen, ett tåg, ett flygplan, staden, skogen, kamera, eftertanke och allt som finns på ängen. I alla fall, det är fint när allt fungerar så bra. Jag hade glömt bort detta sätt att njuta av livet. Förra året, efter några samarbetsalbum, kom jag ihåg att jag ville ha den där känslan igen.” Tujiko Noriko, 24.11.2006.

Första gången jag hörde Tujiko Noriko var i en välsorterad skiv- butik i Newcastle hösten 2006.

Av någon underlig anledning fastnade jag för just hennes musik framför ett tjugotal liknande artister. Musiken är spännande och trevande men också utsvävande, rå och vacker på samma gång. I ett musikaliskt samspel mellan verkligheten och hemliga dimensioner skapas ett universum av oförutsägbara drömmar, visioner och upplevelser. Tujiko Noriko lyckas med det absolut svåraste. Stark, svag, lekfull och sårbar fluktuerar hon mellan världar.

Tujiko Noriko, som föddes i Osaka (Japan), är en experi- mentell avant- popmusiker. Det är inte ovanligt att hon jämförs med Björk och Múm. Personligen skulle jag vilja säga att det är mer tillbaka- hållet och en smula CocoRosie över hennes musik.

I en intervju säger hon att hennes låtar mest handlar om fiktion och historier: ”Jag ska berätta om några texter jag skrivit nyligen som jag gillar ganska mycket, fast jag inte riktigt har funnit den rätta melodin. Sången heter ’Naiagara Byouin’ och det betyder Niagarafallets sjukhus. Så här går den: ’Hon är i ett sjukhusrum. Solstrålarna skiner genom gardinerna och hon tänker att den sista middagen var den sista. Hon kan se sin pojkvän rusa in i rummet i cool kostym. Hon hör ljudet av sjuksköterskornas tofflor och det är som tap dans, pata, pata...”

I ett flertal samarbeten med bla Aki Onda, Aoki Takamas och konstnären Sadaane Afif har hon utvidgat sitt spelrum. Men hon nöjer sig inte med enbart musiken, utan är även aktiv genom att göra sin egen layout och enligt rykten är hon färdig med sin första animerade kortfilm: Sand and Mini Hawaii. Själv säger hon att hon vill göra egna animerade kortfilmer till sin egen musik.

Experimentella toner blir till stön och hemliga dimensioner flödar fritt mot himlen denna eftermiddag på taket.

Tove Nankler