Halim

Tankesultan

Idag har jag filosoferat fram en teori om svennarna och svartskallarna på skolan:

Man kan säga det finns tre sorters svennar. Först det är lyxsvennarna som spelar maffia fast på svennevis. Dom har märken som är dyra fast ändå dom har små loggor och syns miindre än dyra blattemärken. (Svartskallar spelar rika mera ärliga.) Lyxsvennarna har Östrakläder med äkta Lacoste och aldrig etniska Dieseljeans. Som exempel man kan ta Philip som ofta softar till skolan med vit polo eller Anna och Jessica som som har blanka tjejstövlar och aldrig smutsiga hår. Också Lena och Peder hör hit för aldrig dom skulle våga ha kläder som man lägger märke till.

Ändå lyxsvennarna är ganska få för nästan alla i skolan hör till lodisgänget som går klädda i tattartrasor med söndriga skinnjackor och jeansen maxat håliga. Ofta dom har total oreda i håren och ibland tjejerna har långa röda sammetskjolar och rutade strumpor. Om man vill bli en av dom man måste säga ryssar gör bästa poesin och lyssna på Bob Hund istället för Snoop Doggy Dogg. Plus man måste vara redo att som David, Stefan och Karro säga med stolthet man har köpt kläderna på UFF! Såklart ingen blatte vill vara med förutom Mårten (som har föräldrar från Polen). Också Nicole hör hit fast mar ser lodisarna tittar snett när hon softar till skolan med gummistövlar och orange overall (också lodsigäng har gränser). Samtidigt jag börjar misstänka lodisgänget också spelar falska för dom alltid har massa fikaflous och ingen av deras föräldrar sitter i spärr eller jobbbar städare.

Tredje svennesorten är dansklassarna fast egentligen man ser dom inte ofta på skolan för jämt dom hänger uppe i balettsalen och tränar tänjning. Danstjejerna är pyttesmala och har knutfrisyr och killarna är kanske fyra-fem stycken per klass och ger alltid leenden på skolfotot som riktiga bögar. Alla dansklassare går med tårna utåt och ryggen rak som värsta bräda.

Blattesorterna på skolan är inte så många men kommer ändå i två versioner. Nummer ett är den vanliga blatten: knasaren, snikaren, snattaren, ligisten. Som exempel man kan ta Sebastian och Angelo. I Skäris bästa exemplet är Alonzo för det vara han som lärde Juan hur vi skulle handla 50-örestuggummin på Gottoken efter ha lagt Snickers och Raiders i jackärmen. Det är tack vara han jag vet hur man hittar civilsnutar i folksamlingar och förstärker soft air guns till riktiga vapen. Blattesort nummer två är duktighetskillen som pluggar prov och använder finord och aldrig plankar på tunnelbanana eller taggish. Som exempel vi har tivllingarna Faud och Fadi plus alla andra iranier som smörar lärare och vill bli tandläkare och ingenjörer. Dom tror dom får respekt men egentligen alla lärare skrattar åt dom för man fattar dom är vilsna.

Men idag jag har filosoferat fram det finns också en tredje blattesort som står helt fri och är den som svennarna hatar mest: revolutionsblatten, tankesultanen. Den som ser igenom alla lögner och som aldrig låter sig luras. Ungefär som al-Kindi som knäckte alla koder och skrev flera tusen grymma böcker om astronomi och filosofi men också om musik och matte. Förra terminen jag var nog mest knasaren men från nu jag svär jag ska bli tankesultan.

Idag på rasten Hristo ville bevisa för alla han är riktig ligistblatte (fast hans pappa bara är från Bulgarien). Jämfört med Sebastian och Angelo och dom andra som gick ut förra våren Hristo var alltid spinkiga tönten med Hammarbyhallsduk och prilla. Men nu han har börjat på Åsö och är äldsta shunnen i rastrummet så därför han lockas spela bonanza. Plus han ville visa styva linan för sin guss som går i 9d och har kuksugarmun.

Egentligen knaset började när jag knäckte han i rumpafinalen med tejpad pingisrack. Då Hristo ropade mina servrar är brudiga bara för jag har en specialskruv som grymmaste. Hans fulguss fnittrade och dirket jag utmanade.

"Vad är det, erkänn du bangar? Tjugo spänn på att jag knäcker dig, jao. Till tre."

Det är inte ofta som Halim snackar, men när han gör folk fattar han menar allvar. Ändå ibland han kan få känslan dom garvar när han inte tittar. Allvar, allvar, inget flin, allvar. Och sen när han igen kollar på Hristo i ögonvrån någon som garvar till. Halim snurrar runt men hela tiden känslan kommer tillbaka och alltid det är bakom ryggen. En sak i taget och nu en ful bulgarian ska spöas i pingisfinal.

Hristo slet av jackan och blåste varm luft på pingisracket (som det skulle göra skillnad). Sen han nickade för visa han var redo. Han vann första och sen jag tog tre poäng på raken. Utklassning.

"Upp med paran, len. Fitta dig inte, tjugo spänn."

Jag ropade högt så det skulle höras ända till biljardrummet att tankesultanen vinnit sin första strid. Hristo la racket på bordet, log mot brudfittan och vikte armen som ett L.

"En, två, tre, fyra ..."

Han låtsasspände minimusklerna och clownsminkade gussen började fnittra:

"Du ville faktiskt ha tjugo spänn. Det var ju du som sade det" Tjugo spänn!"

" .... sju, åtta, nio ..."

Jag hade inte brytt mig om inte alla i rastrummet plötsligt spanade på håll och alla skrattade och pekade och hans tjej frustade som värsta flodhäst.

"Du bad om gjugo spänn . . . Och nu får du dom."

". . . tretton, fjorton, femton . . ."

När Hristo var klar han log och hoppades jag skulle knäckas och tappa kontrollen och återgå till att bli vanlig ligistblatte. Han ville jag skulle visa jag var en av mängden. Istället jag bara log som tusen år gammal farao på guldtron som fläktas av palmblad och har egna haremgussar och bor i finaste pyramiden. Med lugn röst jag sa:

"Ey, killen. Jag fattar du är fattiglapp. Alla vet din mamma suger skinheadskuk på TV1000."

Jag hann inte säga klart innan Hristo lackade ur och började jaga mig runt pingsibordet med racketet på högsta hugg. I hans ögon det brann av ilska och den rakade skallen blänkte från lysrören. Nästan han hade ringat in mig i hörnet (och skulle ångrat sig länge) om inte Alex kom till hans räddning:

"Nej, grabbar, hallå! Break it up! Lugna ned er."

Han slet i Hristo och fick honom att backa. Hristo visade mördarmin och ropade att från nu jag måste kolla ryggen. Jag skiter i hans hot för ändå han går inte ens kvar i skolan längre och också han borde växa upp någon gång. Senare på dagen jag smet från Alex keffa övervakning och målade alla toaletter i språkkorridoren fulla med stjärnor och månar.

Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött (Norstedts, Stockholm 2003), s 36-40.
posted by :Aleksander Motturi