"Språkanalys"
Det förekommer att människor flyr sina hemländer och kommer till Sverige och ansöker om uppehållstillstånd. Ibland anser man på Migrationsverket att det finns anledning att tro att personen farit med osanning beträffande det land man uppgivit att man flytt ifrån och verket beställer då en så kallad Språkanalys. Metoden är mycket omdiskuterad men det är helt tydligt att språkanalyser väger mycket tungt i bedömningen av asylärenden.
Jag arbetade i sex år som psykolog på en akut psykiatrisk avdelning och hade ett flertal möten med utvisningshotade människor där en språkanalys varit helt avgörande för migrationsverkets beslut om att göra avslag på ansökan. Jag fick dock under denna period aldrig riktigt klart för mig hur en språkanalys gått till. Någon gång under våren 2003 omtalades det emellertid i TV-programmet Uppdrag Granskning att språkanalyser genomförs av ett privat företag som heter Eqvator och underlaget för bedömningen är en inspelad monolog där den asylsökande får tala fritt i tio minuter. Analyserna görs ibland på modersmålet men vad jag förstår i större utsträckning på ”andraspråket”, vilka nästan helt uteslutande är franska eller engelska.
Jag träffade för några år sedan på nämnda psykiatriska låsta avdelning en afrikansk flicka i övre tonåren. Hon var till en början helt stum, helt mutistisk och gjorde ingenting annat än att hon vaggade fram och tillbaka i en stol. På avdelningen visste man inte mycket mer om henne än att hon hade fått avslag på sin asylansökan och var utvisningshotad. Hon hade genomgått en språkanalys på sitt andraspråk franska någon månad tidigare och där hade man gjort bedömningen att hon inte kom från det land hon hävdade att hon gjorde. Det föreföll vara en gåta hur denna analys hade gått till; hennes huvudsymtom var ju att hon var helt och hållet stum. Eller, skulle man förstå saken så att hon hade talat lite innan språkanalysen men att hon efteråt blivit mutistisk. Kanske hade hon känt sig så misstänkliggjord och upplevt språkanalysen som en anklagelseakt: ”allt du säger kan vändas emot dig”. Således kvarstod: You have the right to remain silent. Doktorer och sjuksköterskor försökte i en dryg vecka förgäves få henne att säga någonting. Sedan blev det min tur. Jag frågade henne saker omväxlande på franska och svenska: Vad heter du? Vet du var du är? Har du någon familj? Vill du ha lite vatten? Tycker du att det är kallt? Har kunnat sova i natt? Oj, vad det regnar ute. Om du förstår vad jag säger så nicka.
Eftersom jag inte fick något svar, ja inte någon respons överhuvudtaget, så började jag prata och berätta saker själv. Om svensk sommar, om att jag visste att hon fått avslag på asylansökan. Hon tittade inte ens på mig. Vårt andra samtal började på exakt samma sätt men någon gång ställde jag frågan: Est-ce que tu pense que tu est folle? Alltså: Tycker du själv att du är vansinnig? Det fanns uppenbarligen någonting i den frågeställningen som tvingade henne ut i verkligheten och hon började gråta och kunde så småningom i brottstycken berätta sin historia som var just så osannolikt våldsam och sorglig som man kan tänka sig. Ett livsöde och en berättelse som det här inte finns någon anledning att återge.
Hade jag någon anledning att betvivla denna unga flicka? Migrationsverket trodde uppenbarligen inte på henne. Den övergripande frågan som här ställs är: Hur kan man avgöra om en utsaga är sann eller inte? Vilka är ett samtals sanningskriterier? Komplicerade frågor kan tyckas, som man säkert kan besvara på många olika nivåer; vittnespsykologerna skulle svara att det har någonting att göra med detaljerna, med namnen, med det specifika, med de enskildheter som personen överlämnar. I detta verkar man vara överens med Equators språkanalytiker. Men viktigare är i detta fall själva positionen för lyssnandet; min uppgift såsom tjänsteman i psykiatrin var att försöka utröna varför denna person så påtagligt inte längre kunde ta hand om sig själv, och varför hon tystnat, och vad hennes lidande bestod i. Min uppgift var alltså att göra en psykiatrisk utredning. Företaget Eqvators uppgift vara att fullfölja och bevisa Migrationsverkets misstanke om att denna person inte kom från det land hon sa att hon kom ifrån.
Migrationsverkets analyser genomförs alltså av Eqvator. Företaget lämnar inte ut uppgifter om sina analytikers identitet, deras utlåtanden signeras med kodbeteckningar, och därför går det inte heller att göra en bedömning av deras utbildning och erfarenhet. Det föreligger uppenbarligen ingen offentlighetsprincip vad gäller utlåtandena utan det är en handling som myndigheten kräver in. Kritik som framförts är bland annat att livsavgörande beslut inte får fattas på så godtyckliga och lösa grunder, att metoden inte är beprövad och inte utförs av sakkunniga människor. En viktig fråga är ju också om man kan avgöra en människas ursprung på det här viset. Alltså: i vilken utsträckning är ett språk en geografisk fråga? I någon mån, det håller säkert alla med om, men saken är betydligt mer komplicerad än så. Betänk till exempel sådana elementära aspekter såsom klasstillhörighet, utbildningsnivå och själva familjens betydelse för uttal och ordförråd.
Sverige är enligt en artikel i Aftonbladet det enda land som utför språkanalyser på det här sättet. Eqvator sägs där årligen utföra 10 000 analyser, men inte bara åt svenska invandrarverket utan invandrarmyndigheterna i Danmark, Holland, Tyskland, Schweiz, Norge och Finland köper också tjänster av Eqvator. Sveriges ledande expert på afrikanska språk Tore Jansson, som citeras i samtliga kritiska artiklar jag funnit om Eqvators språkanalyser, avfärdar i samma artikel metoden som ”totalt värdelös”.
I den språkanalys av flyktingen Ibrahim Jallos som man kan ta del av på Uppdrag Gransknings hemsida tolkas den asylsökandes glömska, vaga uttryck, felaktiga uppgifter som tecken på att den sökande undanhåller sanningen. Här skulle en första inledande fråga till Eqvator kunna vara: I vilken utsträckning tar språkanalysen hänsyn till att själva kardinalsymtomen för en människa som utsatts för våld eller hot om våld (dvs som har anledning att lida av PTSD - Post Traumatic Stress Disorder - som den psykiatriska diagnosen lyder) är just koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter, trötthet, ångest och rädsla vars språkliga effekter är just glömska, och ett vagt och förvirrat sätt att tala. Och den andra frågan är: Vad kan det innebära för en flyktings språk att befinna sig i en förhörssituation? Gunnel Mårtensson från Migrationsverket försvarar emellertid metoderna och hävdar i samma intervju i Aftonbladet att ”testerna är mycket tillförlitliga. Vi har fall där personerna blivit avvisade och faktiskt mottagna i det land där språkanalysen visar att de kommer ifrån”. Hon säger vidare att cirka åttio språkanalytiker arbetar på Eqvator och att mycket få av dem har någon som helst språkutbildning. Mårtensson säger: ”De kommer från det område de ska analysera, och så testar vi så att de är personer med språkkänsla. Analys av afrikaners sätt att prata engelska eller franska är relevant just i Afrika eftersom det där många gånger används i vardagen.” I Nät-tidskriften Artikel nr 14 kan man dock läsa: “En utvärdering som gjordes i Sverige 1998 visade att av 50 personer som avvisades till stor del med ledning av språktesterna, hamnade nio personer i fel land.”
Jag uppsökte Eqvators egen hemsida vars huvudrubrik lyder ”Eqvator - om du har något viktigt att säga”. Under underrubriken ”språkanalys” kan man läsa: ”Många människor som tvingats fly från sina hemländer har inte handlingar som styrker deras ursprung. Sådana fall kan vara svåra för en immigrationsmyndighet att utreda och ger långa handläggningstider. Idag finns emellertid en metod som kan vara ett verktyg av flera i en asylutredning - språkanalys. Eqvator har längst erfarenhet i världen av språkanalys och har utvecklat tjänsten till det den är idag. Vi arbetar med erfarna analytiker/dialektologer och har våra kunder bland världens immigrationsmyndigheter. Dessutom har vi sedan länge samarbete och erfarenhetsutbyte med en del av dem.” Sedan följer en slogan: ”I ett samhälle som utvecklas, utvecklas också språket.”
Klickar man vidare på hemsidan kan man läsa att Eqvator är ett mycket expanderande företag som har stort behov av både nya översättare och språkanalytiker. Man ombeds till och med skicka in en intresseanmälan. Sidan med intresseanmälan avslutas med visdomsordet: ”Att översätta innebär inte bara att översätta ordets lexikala betydelse utan också att ta hänsyn till dess kontext. Tänk bara på vad ordet böna kan betyda; kaffeböna, grönsak, flicka eller verbet be.” Vid en preliminär språkanalys av denna djupsinnighet noterar jag att man skrivit semikolon där skulle ha passat bättre. Lite petigt kanske, men nu är det ju så att ett språkligt misstag är ett misstag och enligt denna logik innebär en felaktighet alltid en geografisk förskjutning. Ett semikolon istället för kolon torde innebära att Eqvators huvudkontor knappast ligger i Stockholm som man uppger på hemsidan utan sannolikt i Södertälje-trakten.
Läser man vidare på hemsidan får man anledning att känna sig alltmer betänksam: ”Översättnings uppdragen urförs i våra säkerhetsanpassade lokaler. Vi kallar det ”Fort Knox”. Det är en larmad kontorslokal med kameraövervakad entré och in- och utpasseringskontroll. Våra översättare och språkkonsulter arbetar med eget nätverk i en separat larmad lokal. För pågående arbeten använder vi larmade säkerhetsskåp och överskottshandlingar destrueras.” Jag tror vi lämnar Eqvator här, men det är uppenbart att någon tycker sig ha anledning att vara mycket rädd.
På tv-programmet Uppdrag Granskning hemsida kan man således läsa den språkanalys som gjordes på Ibrahim Jallos, en flykting från kriget i Sierra Leone där svenska myndigheter emellertid menar att han inte talar sanning utan vill skicka honom till ett helt annat land: Guinea. Detta material har jag tagit som utgångspunkt till följande dikt. En del saker är direkta citat men inte allt, den uppmärksamme läsaren kan också notera enskilda rader från Paul Celans dikter, Jacques Derridas essä Schibbolet, en passage i Domarboken, samt inte minst Michael Palmers diktsamling Sun från 1988.