Från Tunisien, till Paris, till Istanbul, men den musikaliska resan har snarast gått baklänges. Tillsammans med Amina Annabi har Smadj återfått sin kärlek till tunisisk musik, men bär samtidigt alltid jazzen nära hjärtat.

Smadj, till vardags Jean-Pierre Smadja, föddes i Tunisien men flyttade tidigt med sina föräldrar till Paris. Där växte han upp och det är också i Paris som han gjort störst musikaliskt avtryck, bland annat med gruppen DuOud (som vi minns från Clandestino #1/2003). På senare år har han däremot bott i Turkiet.

- Jag gjorde nyss klart mitt fjärde album under eget namn, säger Jean-Pierre Smadja. Det är jag och två turkiska virtuoser, en på bouzouki och en på klarinett. Skivan är mer melodisk än det jag gjort tidigare, och mer turkisk. Den släpptes i Turkiet i december, och förhoppningsvis kan man snart köpa den i Sverige.

När Smadj kommer till Göteborg är det tillsammans med sångerskan och skådespelerskan Amina Annabi. Hon har bland annat spelat mot John Malkovich i Bertoluccis Den skyddande himlen. Den mycket minnesgoda läsaren kommer också ihåg Amina från Eurovision song contest 1991, då hon hamnade på delad första plats med Carola Häggkvist, men blev nedflyttad till andra plats efter att en jurygrupp av okänd anledning ändrat sina poäng. Tillsammans med Smadj lär det dock inte bli så mycket schlager. Turnén bygger huvudsakligen på albumet Take it and drive, som har en tydlig klubbprägel, men samarbetet med Amina har också tillfört helt nya saker till musiken.

- Det är väldigt intressant att arbeta med Amina, säger Jean-Pierre. Det har fått mig att återfinna min kärlek till tunisisk musik. Vi har gjort om sångerna en del, och spelar även en av hennes. Och hon älskar elektronisk musik, och att improvisera.

Just improvisationen är viktig för Smadj, kanske mer än vad som är vanligt i elektronika. Det hänger samman med hans egen bakgrund som jazzmusiker, en karriär som ledde åt jazzfunkhållet innan han började återupptäcka sin egen musikaliska, nordafrikanska bakgrund. Ett tag spelade han med svenska afrosaxofonisten Sofi Hellborg och Fela Kutis gamla vapendragare Tony Allen. Och jazzen, som idé, finns fortfarande med, även när Smadj blandar turkiska toner med elektronika eller, här på Clandestinofestivalen, får skickligt stöd av Aref Durvesh på tabla och Mehdi Haddab på oud.

- Improvisation och frihet, det är vad jazz betyder för mig, och det är två saker som jag alltid använder mig av i min musik, oavsett genre. Jag älskar verkligen att spela med goda improvisatörer, och jag och Amina har ett väldigt bra flyt ihop.

Lars Lovén