Presentation
Clandestinoinstitutet är ett alternativt utbildningsprojekt som drivs av Bwana Club i Göteborg. Genom ett brett internationellt nätverk av forskare, författare och kulturproducenter i vid bemärkelse förmedlas kunskapsperspektiv som sällan får det utrymme eller den energi som de förtjänar vid universitet och andra läroanstalter i Sverige.
Under hösten 2006 pågick pilotkursen Kolonialism, rasism och världskultur, en omfattande introduktion till postkolonial teori med utgångspunkt i den europeiska kolonialismens och rasismens historia. Denna kurs tog form av en omfattande färd genom skillnadstänkandets former och mutationer från antikens barbarer via kolonialismens exotiska/skräckinjagande vildar till vår tids terrordrabbade mångkulturella samhällen. Några av Sveriges främsta forskare och författare på området utvecklade här sin syn på den europeiska kolonialismens förutsättningar, praktiker och effekter på vår egen tid.
2006 pågick även Främlingen i litteraturen - en läscirkel ledd av Robert Azar som med utgångspunkt i litterära verk belyste främlingskapets villkor och utveckling under 1900-talet i Sverige.
Under våren och hösten 2007 pågick två nya kurser, en estetisk och en teoretisk.
Den estetiska kursen Kreativt skrivande, som skapats och leds av poeten Johannes Anyuru, tar upp både poesi och prosa, med fokus på genre- och gränsöverskridande texter, experimentella texter och olika hybridformer av poesi, prosa och dokumentära eller vetenskapliga texter.
Den teoretiska kursen Laglösa nationer, terrorister och ’svarta hål’ ger en fördjupad inblick i globaliseringens internationella rätt sedd ur ett postkolonialt filosofiskt perspektiv.
Till hösten 2008 kommer kursen i Kreativt skrivande att ges igen för tredje gången. Sista ansökningsdag är 1 september 2008.
Att bedriva utbildning för ett kritiskt medvetande, eller kritisk pedagogik som det ibland kallas, förutsätter att vi lämnar synen på kunskap som ackumulerbart kapital och istället riktar fokus mot kopplingen mellan olika sociala formers historiska konfigurationer och deras funktion på ett subjektivt plan. Att inrikta sig på subjektivitet innebär i detta sammanhang att nå en insikt om att vilka vi är, vad vi gör och vad vi tänker blir mer förståeligt i ett epistemologiskt ramverk som tar sin utgångspunkt i en undersökning av hegemoniska historier. Frågan om subjektivitet och röst handlar därför om att förstå vår egen plats i de utbildningsprocesser och institutioner som omger oss. Vårt motstånd måste innefatta ett självmedvetet arbete med dominanta och normativa diskurser och representationer samt ett aktivt skapande av oppositionella analytiska och kulturella utrymmen. Ett slumpmässigt och isolerat motstånd är givetvis inte lika effektivt som ett motstånd som mobiliseras genom systematiskt politiserade undervisningspraktiker. Att återupptäcka och återerövra underkuvade kunskaper är ett sätt att göra anspråk på alternativa historier. Men dessa kunskaper måste förstås och definieras ”pedagogiskt”, dvs. formuleras som frågor rörande strategi, praktik och forskning, om de ska kunna bidra till att förändra utbildningsinsitutionerna i radikal riktning. Detta innebär i sin tur att frågan om erfarenhet måste tas på största allvar. Chandra Talpade Mohanty