Liu Fang

Horisonter

När hon spelar härmar hon en fågel, eller en fisk

Fingrarna klädda i plektrum, som rinnande metall som droppar från handen

melodier som blomdelar, galopperande hästar, hårda, smala ben virvlande över stäppen, asfalten, gatan -

Den kinesiska lutan, en gång resesällskap åt nomaderna och handelsmännen som följde Silkesvägen - Öppna ytor, bergskedjor, floder regn av glittrande metall- strängar som sjunger, och strängar av silke sjunger också, den päron- formade mahogny- kroppen utgör universums utsida. Det hårda arbetet varje dag, disciplinen

virtuositet, ljus, enkelhet -

Flygbussar, tågräls, telefontrådar - Elva år gammal lämnar Liu Fang sitt hem i Yunan för att studera musik i Shanghai.

Lämnar senare Kina för kärleken. Berlin Montreal Andra städer

Hon möter nya instrument, andra klangvärldar: Sitar, stråkar, oud, flöjter -

Syriansk, vietnamesisk, afrikansk musik,

utvidgning.

Drakbåt

Höstmåne

Guldbroderad tapet

är namnen på några låtar.

Ögonblick av nästan nonchalans, vila, sorg,

resan, ljudet, känslan av vind som gnager mot tältduk eller mot hudra våningar höga

hotellkomplex. Glas, gatljus -

Det finns också filosofin, horisonten, nedstigandet från himlen via de tjugoen strängarna, att det ibland kan vara som att tiden inte finns

Poeten Bai Juyi skriver på sjuhundratalet om lutan att stängarnas ljud är som pärlor som man häller ut på en jadetallrik -

Fågelrörelse, fiskar som hoppar, vandrar hemåt, där borta -

Johannes Anyuru