Den berömda princip enligt vilken alla människor är jämlika åskådliggörs i kolonierna först i det ögonblick då den kolonialiserade hävdat att han är bosättarens jämlike. [---] Den koloniserade upptäcker alltså att hans liv, hans andning och hjärtslag fungerar på samma sätt som bosättarens. Han upptäcker att bosättarens liv inte är mer värt än en infödds. Det är en upptäckt som sätter världen i gungning. Det är den som ligger till grund för den kolonialiserades nyvunna revolutionära säkerhet. Om det verkligen förhåller sig så att mitt liv är lika betydelsefullt som kolonialistens, då kan hans blick eller stämma inte längre förlama mig.