Det finns en sak jag måste bekänna. Jag har tidigare trott att det Clandestino står för inte är så egendomligt egentligen, att de artister som vi presenterar trots allt turnerar över hela världen och att det bara är här det är lite segare med den saken. Jag tror inte det längre. Därför finns det en bot. Insisterandet.

Clandestino Festival #5/2 007 invigs den 7 juni inuti det massiva bergrum som SKF grävde ut på 50-talet. Detta konstruerades i händelse av krig och företaget skulle bli tvunga att flytta kullagerproduktionen till en säkrare plats.

På Berg 211, som stället numera kallas, kommer artister som Filastine feat Subzero Permafrost [USA], Maga Bo [Brasilien] och Ayhan Aydin [Sverige] skapa en annan stämning än den som rådde där under det kalla krigets dagar.

Men redan den 1 juni anländer ett drygt tjugotal artister för att delta i dubtankesmedjan I’mPULSE Clandestino - the 4th Asia-Europe Music Camp som vi är stolta över att få arrangera i samarbete med Asia-Europe Foundation (ASEF). Under en dryg vecka kommer de att träffas för att utbyta idéer om digital musikproduktion och dubhistoria.

I ledning av bland andra Mad Professor & Blondub Sexy Sound [UK/Israel], Dr Das [UK], Daito Manabe [Japan] och Dickson Dee [Hong Kong, China SAR]. Efter en längre periods kontakt på en virtuell plattform kommer dessa artister också att repetera inför ett antal uppträdanden som är utspridda på festivaldagarna. På så vis kommer nya konstellationer och samarbetsprojekt födas.

I år finns ett visst fokus på dubmusik. Det är fråga om dub i vid bemärkelse. Allt från dess klassiska stil med rötter i Lee ”Scratch” Perry via dub step (en genre som hämtar influenser från jungle, breakbeat och grime) till dess mångfaldiga elektroniska omkopplingar.

Det är emellertid inte bara en fråga om dub. I själva verket ser det ut som vi står inför en av de mest eklektiska upplagorna av Clandestino. Vi kommer inte dröja länge i det bergrum där invigningen äger rum. På fredagen den 8 juni flyttar festivalen först till Världskulturmuseets fantastiska takterrass med bl a Wildbirds & Peacedrums [Göteborg]. Senare på kvällen till Storans klubbscen där vi kommer möta en rad I’mPULSE-artister men också den turkiske ljudkonstnären 2/5 BZ, Frédéric Galliano: The Kuduro Soundsystem [Frankrike, Angola, Portugal] och hyperaktuella Mapei [Stockholm].

På lördagen den 9 juni inleds festivalandan med Tujiko Noriko [Japan] på Världskulturmuseet för att sedan förflytta sig till Musikens Hus där State of Bengal [UK] uppträder för första gången med sitt liveband i Sverige. Dessutom har vi fått celebert besök av dancehall-legenden Tippa Irie & the Dubashanti Band [UK] och den progressiva dubduon Brain Damage [Frankrike].

Celeber eller ej, virtuosen Liu Fang [Kina] borde ha uppträtt på ett fullsatt Konserthallen eller Operan, men det kommer inte att bli så, inte den här gången. Istället hör ni kanske till de få lyckliga besökare som får uppleva en av Kinas främsta klassiska solister (både vad gäller pipa, som är en fyrsträngad luta med päronformad kropp, och guhzeng, som är en kinesisk cittra) på en av världens minsta scener den 10 juni.

Rösten dör ut igen, bara ljud kvar. Bom-bom-bwam-bwam-bwam-bom, doo-doo-doo-duuung-duung. Du vet att det finns där inuti ditt huvud, också utan ord. Den psykologiska krigföringens tidsålder. ”Varje dag borde man bygga något litet”, säger Mad Professor i en intervju ”Det handlar om att ta sig in dit där det inte finns några ord.”

Så skriver Johannes Anyuru i en artistpresentation här. Det är också tystnaden som är föremål för Clandestino Talks där poeter, filmare och musiker förs samman i diskussioner som vår värld gjort nödvändiga och oundvikliga också en tid som denna. Ty om detta är ljuden finns här något ännu hemskare: tystnaden.

Dj Mleccha