Villigt erbjöd Odyssevs plats åt den nykomne gästen Men denne tackade nej och hindrade honom med orden: ”Främling, sitt bara du! härinne i huset finns säkert också en plats för mig - det ordnar vår vän meddetsamma.” Då slog Odyssevs sig ned igen. Av lövrika grenar Staplade herden en hög och bredde däröver ett fårskinn Och bjöd Odyssevs’ älskade son att sitta på detta. Tallrikar satte han fram åt dem med det halstrade köttet, Det som inte gick åt vid den sista aftonmåltiden, Hämtade också skyndsamt bröd som han lade i korgar, Blandade sen i en träskål vin som var ljuvligt som honung Varpå han själv tog plats mittemot den ädle Odyssevs. Händer sträckte nu alla ut mot den framstata maten. Men när de grundligt stillat sin lust att äta och dricka Sade Telemachos så till den trogne oh redbare herden: ”Var kommer främlingen från, käre far? Och hur har han hamnat här på Ithaka? Med vilket skepp? Och var hör det hemma? Att han gått hit till fots, det håller jag inte för troligt.” Svinaherden Eumaios svarade honom och sade: ”Allt du vill veta, mitt barn, skall jag sanningsenligt förklara. Kreta, den vitsträckta ön, är han stolt att kalla sitt hemland. Länge har han måst irra omkring mellan länder och städer Säger han - sådan lott spann en gudom in i hans livstråd. Från ett thesprotiskt skepp har han nyligen lyckats att rymma Och tog sig sedan hit. Åt dig vill jag anförtro honom. Gör vad du finner för gott Han söker din hjälp som en flykting.” Genast svarade då den kloke Telemachos honom: ”Där sa du något som smärtar mig djupt i själen, Eumaios! Hur skulle jag kunna värdigt ta mot i mitt hus denne främling? Jag är ju alltför ung för att lita än till min styrka Och ge beskydd åt en gäst när någon okvädar honom, Så har vi också min mor... hon är full av villrådig vacklan Om hon skall stanna hos mig och ägna sin omsorg åt huset Och respektera sin makes bädd och vad människor säger Eller slå följe med den av friarna där i palatset Som är den främste i rang och har est gåvor att bjuda. Eftersom främlingen kom till ditt hus skall jag självfallet gärna Ge honom mua och snyggare plagg - en kiton och en mantel, Också se till att han får ett tveeggat svärd och sandaler Och dra försorg om hans vidare färd, vart han än vill resa. Men om du vill, behåll honom här som gäst i din hydda!” Jag skickar över kläder hit och rikligt med föda Så blir han ingen börda för dig och dina kamrater.”