Vem bor i förorten? Kan man bo där? Och ändå förbli en god människa och medborgare? Fransmännen, men också vi, har fått en nygammal fråga att diskutera: våldet i förorten, violences en banlieue.

Av debatten att döma har förorten inte med den övriga världen att göra. Men varhelst det finns en utarmad periferi kan man vara säker på att det alldeles i närheten ligger ett centrum, ett city, en riktig stad, som suger åt sig periferins värden och begåvningar och ger tillbaka vad den anser värdelöst: sopor.

Ibland räcker det att öppna orden, som man slår upp ett par fönsterluckor, för att världens sammanhang ska bli tydliga. Ordet för dagen är alltså banlieue. Ordböckerna översätter det med "gränsområde till stad, utkant, förort". Det har sina rötter i feodalsamhället. La banlieue var det territorium inom cirka en lieue (fyra kilometer) kring en stad vilket stod under myndigheternas ban, på svenska bann.

Det finns en ordagrann svensk motsvarighet, bannmil. Så kallades det område inom ungefär en mils radie från en stad eller köping där stadens bannrätt gällde. Inom denna zon var lantbor och främlingar förbjudna att driva hantverk och idka handel, skriver Svenska Akademiens ordbok.

Bann? Från början var det helt enkelt ett påbud eller förbud som utfärdades av en myndighet eller en härskare. Senare kom bann även att beteckna själva straffet som drabbade den som bröt förbudet. I Frankrike bestod le ban i att förbrytaren gjordes fredlös. Ordhistoriskt betecknar alltså banlieue en trakt vars invånare är lagda i bann, satta i bann, eller rent av förbannade. Härav det etymologiskt besläktade bandit (av franskans bannir, förbjuda, ställa utanför lagen, och som bokstavligen betyder bannlyst). Pluralformen är banditer, vilket ju än i dag är en vanlig beteckning på dem som bor i förorten.

I fransk konst och litteratur är la banlieue ofta osynlig. Ibland skymtar den i form av röda banderoller vid horisonten. På dessa tygskynken tecknar banditerna sina protester mot den härskande klassens bannrätt, dess makt.

Skriftställare som vågat sig ut i förorten har i regel fäst sig vid människornas fanatism och fattigdom, och de har visat hur dessa tillstånd orsakar skadegörelse och våld, vanligen anstiftade bränder, men ibland också revolter. Iakttagarna har ofta förväxlat det ena med det andra. I deras skildringar finns en återkommande gestalt. På artonhundratalet kallades de gatpojkar, "gamins", i dag kallas de gäng. Urtypen är Gavroche i Victor Hugos "Samhällets olycksbarn". Han har gjort stora insatser för fransk demokrati.

I värsta fall drabbas förortsbanditen av riksbann, vilket förklarar honom fredlös i riket som helhet. Nicolas Sarkozy, den franske inrikesministern, följer en uråldrig väg när han förklarar att våldsmakarna ska utvisas ur landet. Den gemensamma stammen för alla dessa ord är bhanati, vilket är sanskrit för säga eller yttra.

Lyssna! Vad är det banditerna i la banlieue vill få sagt?