Jag lyckades nå en stening håla

där träden inte föll, där hettan ej var hård.

Där låg jag nästan lycklig mellan stenar

och bad till guden Rind om hjälp och själavård.

Och någon kom ur dånet in i hålan

(o under)

och bar mig till en vagn med slutna rum

och någon förde mig igenom natten

till Rindons fält

där flyktingtjänsten stum

med sönderropad röst i heshet väste

mitt nummer och mitt namn och bad mig gå

med strömmen in emot goldonderslussen.