Genom att behandla juden som en underlägsen och samhällsvådlig varelse bestyrker jag [såsom arier] samtidigt att jag själv tillhör en elit. Och denna elit, vilken är mycket olik de nutida eliter som grundar sig på förtjänsten eller arbetet, liknar på varje punkt en bördsaristokrati. Jag har ingenting gjort för att förtjäna min överlägsenhet, och jag kan inte heller missta den. Den är en gång för alla given. [...] Om genom ett underverk alla judar utrotades, såsom han [antisemiten] ville ha det, skulle han återfinna sig själv i som portvakt eller butiksinnehavare i ett starkt hierarkiserat samhälle, där egenskapen av ‘verklig fransman’ skulle stå lågt i pris, eftersom envar skulle äga den. [...] Antisemiten är alltså olycklig nog att ha ett vitalt behov av den fiende han vill förgöra.