Allt det falska och tomma hos den vita rasen får inte uttränga det fylliga och vitala hos de svarta. De bästa vita förstår det, de bästa svarta förstår det. Det gäller inte ras mot ras, vitt mot svart, det ena moralsystemet eller det andra: det gäller rikt och intensivt liv gentemot tillvarons utarmning och mekanisering. Gud eller icke Gud gör detsamma: det är ändå bara alltid fråga om naturens äkthet eller intensitet inom oss. Afrikas söner och döttrar är ofta så blinda och famlande, har ingenting att gripa fast i, förstår inte sig själva: de förlorar sig i den vita mannens elektroniska ljus. De skulle lyssna till blodet, till den djupa jorden, till skogarna och floderna, bli trogna Afrika, finna Afrikas själ inom sig och skänka den åt mänskligheten, uttrycka den i toner, i färger, kanske i färger och ord.