Luten kändes bara varm när Shorty började kamma in den. Men sen tog det eld i huvudet. Jag skar tänder och grabbade tag i köksbordet. Det kändes som om kammen rakade av huvudsvålen. Jag fick tårar i ögonen och näsan rann. [...] När jag tittade mig i spegeln hängde mitt hår i slaka testar. [...] Jag kände hur han kammade håret bakåt, fört med den stora kammen, sedan med den fintandade. Sen rakade han mycket försiktigt med en rakkniv i nacken och putsade till sist polisongerna. Första titten i spegeln utplånade svedan. Jag hade sett en del snygga ’conkar’, men när man ser den första gången på sitt eget huvud är förändringen efter ett helt liv med krulligt hår fantastiskt. Jag såg Shorty bakom mig i spegeln. Vi skrattade och svettades båda två. Och på min skalle såg jag en tjock kalufs av skinande rött - mycket rött hår som var lika rakt som vilken vit mans som helst. Så löjlig jag var! Som en fåne stod jag där och begapade mitt hår som nu såg ’vitt’ ut i spegeln i Shortys rum. Jag svor på att jag hädanefter alltid skulle ha ’conk’ och jag hade det också i många år. Detta var mitt första verkligt stora steg mot självförnedring: jag stod ut med all denna smärta och svedde mig bokstavligt talat för att mitt hår skulle se ut som en vit mans hår. Jag hade sällat mig till den stora skara svarta män och kvinnor i Amerika som är så hjärntvättade att de tror att svarta människor är ’underlägsna’ - och vita människor ’överlägsna’ - och sojm till och med våldför sig och stympar sina av Gud skapade kroppar för att se ’bra’ ut enligt de vitas normer.