En civilisation som visar sig oförmögen att lösa de problem den ger upphov till är en förfallen civilisation.

En civilisation som väljer att blunda för sina mest avgörande problem är en drabbad civilisation.

En civilisation som fuskar med sina principer är en döende civilisation.

Faktum är att den så kallade ”europeiska” civilisationen, den ”västerländska” civilisationen sådan två århundraden av borgarstyre har format den, är oförmögen att lösa de två huvudproblem som dess existens har givit upphov till: proletariatets problem och det koloniala problemet. Faktum är att detta Europa när det ställs inför ”förnuftets” och ”medvetenhetens” domstolskrank är oförmöget att rättfärdiga sig; och att det i allt större utsträckning tar sin tillflykt till ett hyckleri som är så mycket mer motbjudande som utsikten att det skall lura någon blir mindre och mindre.

Europa är omöjligt att försvara.

Uppenbarligen är det detta som de amerikanska strategerna viskar till varandra.

Detta är i sig inte så allvarligt.

Det som är allvarligt är att ”Europa” moraliskt, andligt är omöjligt att försvara.

Man kan döda i Indokina, tortera på Madagaskar, fängsla i Afrika, ödelägga på Antillerna. De koloniserade vet hädanefter att de har en fördel framför kolonisterna. Det vet att deras tillfälliga ”herrar” ljuger.

Alltså att deras herrar är svaga.