Intro
‘Bara det faktum att Clandestino faktiskt existerar och tar hit alla dessa artister som annars aldrig skulle hitta till den publik som faktiskt och tydligt finns här, är värt minst fyra fyrar med guldstjärna i kanten.’ Göteborgs-Posten 2005
‘Jag är oerhört tacksam för Clandestinofestivalen. [...] Jag ser redan fram emot nästa.’ Göteborgs Fria Tidning 2005
Clandestino är inte någon hemlighet längre. Ryktet sprider sig också utanför Sverige - i Madrid, Paris, Rio de Janeiro, Kairo, London och Beijing där vi organiserat oss under året som gått. Artister som vi kommer i kontakt med kräver inte längre några presentationer av festivalen. Informationen sprider sig i rasande fart genom de nätverk av artister och besökare som varit här. Den brittiske musikantropologen John Hutnyk skriver till exempel på sin blogg:
“The festival is radical, political and that rare glorious thing in the world of music festivalism, not at all governed by ’industry’ standards. Open ears and minds. Clandestino...!”
Det dröjde därför inte länge innan ett svar kom på det meddelande som vi lämnade på San Francisco-baserade Micropixies hemsida. Dublegenden John Wobble ringde till och med upp oss från London när vi käkade lunch på Maharani vid Järntorget. När samtalet gled över till temat definiera musikstilar så var det ömsesidigt. It’s so frustrating. Varken han eller vi kunde säga exakt vad det var för musik vi arbetade med.
Vi kan droppa roots, dub, drum’n’breaks, electro, grime, ragga, minimal techno, manguebeat, hip hop, breakbeat, qawwali, jazz, afrobeat, dub step, etc. Ja vi har till och med en f.d. schlagerdrottning i vår line-up. Eller postpunkare som Justo Bagüeste. Men det är inte en fastslagen uppsättning genrer det handlar om. Ännu mindre om avgränsade geografiska territorier i världen. Vi begränsar oss inte till musik från ett väderstreck. Vi begränsar oss inte till musik. Det handlar om de positiva energier som uppstår i världsomspännande och hyperkreativa mellanrum. Det handlar om kraftfulla energier som bryter ned konstruerade ljudvallar mellan globalt cirkulerande musiker.
The Nasha Experience är ett utomordentligt exempel på ett sådant mellanrum. De djupast inträngade klubbrytmerna får liv av den klassiskt skolade sångerskan Swati Natekar, tablavirtuosen Aref Durvesh och den elektroniska viloinisten Kumar. Partysugna Le peuple de l’herbe och Missill respektive Smadj & Amina Annabi är andra exempel. Liksom den traditionsbrytande koradrottningen Madina N’diaye från Bamako som är på väg till Göteborg genom Europas gränskontroller. Från den svenska diasporan i Sydafrika kommer ingen mindre än Alex van Heerden med sitt uppmärksammade bushtechprojekt.
Inte nog med det. Några vet redan. Club Clandestino hade premiär på S.o.H.o den 29 april med State of Bengal och VJ Bertranol. Nästa gång, den 27 maj, har vi ingen mindre än den madridbaserade kubanen Nilo MC på besök. Det är också här som Dj Dolores från Recife i Brasilien kommer ge utlopp för sina motsägelser under själva festivalhelgen.
Vi har drabbats av megalomani. Inom den närmsta tiden kommer vi inte bara att driva klubben under hela sommaren. Nytt är också ett undergrounduniversitet som man kan få försmak av under sektionen Clandestino Talks där performanceföreläsningar varvas med poesi och utmanande dokumentärer.
Gränser har en sak gemensam med varandra. De vill överskridas. Det ligger i deras natur. Tusen tack till er alla som gjort det möjligt att inte alltid försöka få kontroll över dem.
Dj Mleccha