Jah Wobble är en stalker, en rastlös vandrare mellan musikkulturer. Från molammusikens lantliga kärleksberättelser från södra Laos, över sufimusikens extatiska tillstånd, Jamaicas dubreggae och postpunkens trasiga rytmer, till den engelska folkmusikens entoniga droneklanger. Londonvisionären Jah Wobble är en musiker som tar sig friheter och som hävdar tankefrihetens företräde. Musik att drömma till, att dansa till, att hitta en alternativ gemenskap i.

Mest känd är han som basist i de första upplagorna av John Lydons grupp Public Image Limited. Med sitt repetetiva basspel, med de djupaste bastoner som får musikens väggar att skaka, kom Jah Wobble att förändra själv rytmuppfattningen inom det sena 1970-talets pop- och rockkultur; det är härifrån LCD Soundsystem, The Rapture och Franz Ferdinand har hämtat mycket av sin inspiration. Men från PIL tog sig Jah Wobble vidare in i okända och alltmer experimentella musikmiljöer. Genom åren har han gett ut ett otal egna album, framförallt med gruppen The Invaders of the Heart, de flesta på hans egen etikett 30 Hertz (www.30hertzrecords.com). Han har samarbetat med bland andra Brian Eno, Björk, Massive Attack, Sinead O’Connor, Pharoah Sanders, Natasha Atlas, Primal Scream, Baaba Maal, Holger Czukay, Bill Laswell och Gigi.

Under 2000-talet har Jah Wobble närmat sig den engelska folkmusikens rötter, bland annat på albumet English Roots Music. Här dyker han i den ström av psykedeliska folkmusikinfluenser som binder samman artister som Devandra Banhart, Vashti Bunyan, Matmos, Coil och Animal Collective. Säckpipeklangernas utdragna droneljud, tin whistle-melodiernas cirklande rytmer, sångernas berättelser om förlorad kärlek och besatta platser; musiken är många hundra år gammal, men den berättar om en levande och högst samtida längtan.

Jah Sound